Noll fem: Fjorton
E45:an är min
sätter på Cruise on
jag rullar s40:n

Einaudi spelar upp sin konst
Italiensk minimalism
bevittnar en vacker fångst
avfarten leder till existentialism

Släpper taget om ratten
sitter med vidöppen famn
lämnar bakom mig den hårda natten
färdas i riktning mot dödens hamn

En barnkör sjunger
tårarna rinner
liemannen magrat av hunger
livet sakta försvinner

Musikens stråkar
bländar mitt hjärta
synar solens strålar
vilken härlig smärta

Överraskas av den skarpa kurvan
spränger upp ögonen
viker mig precis undan
duellen mot döden

Däcken skriker
radions barnkör lyssnar
slagen och paniken
hela min värld är i tystnad

Styr mig tillbaka
på rätt sida av vägen
de vilsnas karta
lika pålitliga som en sägen

Sveper bort tårar och svett
vrålar av glädjeruset
för har just insett
att lilla jag,
stor kammat hem hela huset