När jag blickar ut mot rymden
Känns det som att mina tankar vandrar iväg
Att jag svävar ut bortom tid och rum

Rädslan får mig att vilja hålla fast vid marken
Alla energier flödar genom mig
Och jag blir starkt påverkad av vad jag inte kan se

Jag siktar blicken mot att fokusera på någon stjärna
Försöker förstå vad den vill säga

Men jag kommer inte längre än till tomma intet
Jag förbipasserar svarta hål
Vandrar emellan dödens dimension

Och atmosfären påminner om att mina tankar hörs kanske utåt från denna jord

Gravitationen håller mig fast
Ändå är mina tankar flödande
Och sambanden balanserar
Vad som kommer till ytan

Vem som än lyssnar
Kommer jag vidare
Tanken är inte bunden
I den obrutna döljande doldheten