Faller tillbaka inåt
Flyendes ifrån orosmoln.

I sinneslandskapet kommandes nära, tätt inpå.
Svacklandes vrider klockan sig moturs
Begrundande går emot målet
Som är ens eget.

Att komma nära
Och lära känna på djupet.
Har sina pusselfrågor
Hur pass själsligt det går att ge
I frågorna kommer upp i gläntan
Av skinande nykomna idéer.

I nostalgitrippen bland minnens stigar
Undvikes att trampa på andras avtryck
Istället giver intrycken ens unikhet
Om hur pass originalitet i dess skapandeuttryck
Som blir till något mer.

Ett visst typ att mönster
Särskiljer egot i dess helhet.

Att våga chansa
Utan att ha något att förlora
Kan ge de mest öppna svaren
Inför uppsprickande tårar.

Svaret blev inte vad som söktes
Men fann styrkan till att bli sin egen igen
Då säger perspektivet
Hur många sanningar som än samlas på hög
Är det ädlaste att ge
Med eller utan kamouflage.

Insikten lever vidare
Inom den beskyddande vadderingen av förståelse
Kunde inte bräckas oavsett!
Hur många än som tog?

Blev utelämnad och Namnlös med inget band.
Lever ändå en skärva av en utslocknad spegel
Den är varken med eller utan sin oturstid.
När skrocken biter sig fast
Mellan de trasiga tankarna
Som för vidare den outtalade känslan av behörighet.

Inför ens eget inre
Är dörren igensparkad.
Med bubblan som bygger upp ett nytt sätt att se
Vänder och vrider på allt
I sin klarhet
Om behovet som växandes
Tar tag i dess ståtliga prakt.

Vore dock inget utan detta svar
Vann och fann i galenskapens prövning.
Verkligheten uppfattas med lärdom
Med en skör tråd.
Inser sålla ut
Vart drömmen tar över vakenheten.
Men i fantasin
Kan mönstret hittas?
Försöker att inte gå på illusionens Lureri

Rädslan är att klara av mer än vad man kan
Förlorar med att släppa taget
För vad som inte går att ändra på.
Bortom den kontroll
Håller avstånd ifrån att lägga märke till beroende på
Vad är en verklig tanke? Om spekulationen tar övertaget?

Sönderanalyserar
För i min perfektionism
Är det rätt väg att gå.
Att försöka klara av så mycket som möjligt
Även när botten nås.

Förnuftet bär sans.
Och kommer förbi tillståndet
Som kallar och pockar på.

Tolkar flyendes över vidder av fantasi
Önskningarna fastnar i drömmarnas värld
Hur idén uppnåddes i en sönderriven klarhet.

Undrandes om utvecklingen kommer bete sig?
När flyendes idéer fastnar inför mönster
Och kan bli sin egen figur
Undrar hur den ser ut?

Uttrycksformen är självförklarande
Ifrån trasigheten
Läkes hel inifrån och ut.

Även som trasigast
Höll du som modet i mig uppe
Glöden du visade
Tröstar med kärlekstörst.

Förändringen har kommit
Känner en genomgående tid
En plats av osäkerhet
Lämnar mig ensam bredvid.

Röken som slocknade och höll ångesten vid liv
Bleknar för varje dag
När livet omkring tar tag
Och håller i och stannar kvar.

Återigen fastnar vid betydelsen kring kritik
Vann en revolution över alla dessa tvivel.
Bottenlöst landar i klarhet
När respekten menar för att släppa in dig lagom mycket.

Hur mycket ska förklaringen ge?
Innan själen faller i tusen bitar?
Nej, förlåt, räcker ens det?

Riv ner och bygg upp
Föll återigen och återigen.
Gråtandes bävar själen
- Det gör ont att älska!
Men kommer aldrig någonsin bli redo.
Inför vad jag ännu inte vet i förändringen
Som lutar mot att hålla sin gard.

Du betyder allt även när jag ensam bar alla krav
Kritiken gav mig ett eget syfte
Återigen river förändringar i puzzlet
Så kommer det vara hela livet.

Tryggheten är mitt flyende ego
Som hamnar i din famn
För utveckla svar i kärleken
Som brinner sig varm.