hon har frigjort sig/blivid frigjord kärlekens påtvingande struktur. han är borta igen och dagarna flyter ihop likt en sakta men välvispad béchamelsås utan några klumpar alls. hon har ingen känsla för tiden utan följer bara ljusets ankomst och försvinnande. hon sover helst tills det dagas, i ultrarapid och utan större obehag förflyter hennes dagar. hon förstår varför han försvann. hennes egensinniga själsliga piruetter kan göra den mest timide galen av frustration. så mycket förstår hon trots allt. en natt skriver han långa meningar till henne. att han ser henne överallt. han frågar om hon färgat håret? det har du väl inte? men visst var det dig jag såg skymta förbi på götgatspuckeln igår eftermiddag? "du är en förtrollerska - släpp mig fri från din makt". hon gläds åt hans vånda, tänker att han ska få vänta medan hon tråcklar ihop flyktiga litterära referenser om förlorad kärlek och braskande slagfärdiga rader om uppbrott. det tar mindre än fem minuter innan hon skriver: kom! kom och älska mig bortom sans och vett!