och ja, kvinnan i den röda tunna klänningen är glider fortfarande omkring.
ganska beskedligt. en lätt touch av paris södra förorter.
en ovanlig arom som lättare överser skillnaden mellan ett, tre och fyra.

nja, vette fan asså. mannen lägger sin högra hand bakom nacken.
lyfter lätt på vänsterbenet och börjar att gunga på stolen, stolthet, mjo.
eller, egentligen så är ju allt bara ett rent helvete baserat på hur mycket du vet. okey okey, låt oss säga så här. för du lyssnar väl nu.

mannen med handen bakom nacken gungar fortfarande på stolen,
han minns tillbaka på tiden i texas. han minns tillbaka på tiden med susan.
han var kär, ung och gick på droger. senare blev det san fransisco.

kvinnan i den röda klänningen sitter på en sten, på andra sidan atlanten går solen ner nu. hon reser sig upp, slänger en blick mot vänster, rufsar till håret och glider vidare.