Övertygat om att litteratur och konst är mycket förorenade i djurriket, kallade lejonet alla djurrepresentanter till ett möte för att snabbt lösa denna situation.
Mötet hölls i den största grottan och det var extremt svalt i sommarvärmen.
Det gick att sitta och prata i timmar.
När lejonet kom och tog plats i hans plats föll räven ihop bredvid honom med penna och papper i handen.
Varg satte sig där han kunde läsa anteckningarna som räven skulle ta.
Sedan började alla djur, stora som små, komma in i grottan.
När elefanten kom in med långsamma steg höll lejonet på att resa sig.
Då kom kamelen in, idisslande och knäböjde åt sidan.
Under tiden kom den grälsjuka björnen in.
Björnen kom så oorganiserad att han inte ens verkade märka att lejonet var där.
Det var en fluktuation i grottan, alla skrek på björnen.
Lejonet fick ingripa i situationen.
Björnen deltog ofta inte i möten.
Därför, eftersom han inte var medveten om de fattade besluten, skulle han bryta ordern.
Han gav sig en gång iväg på en lång resa och utnämnde en kanin istället för ett lejon.
Kaninen, som valdes till ställföreträdare, missbrukade sin plikt och hånar djuren som kom före honom.
När han förstörde saker och hånade björnen försökte björnen våldta honom.
Lejonet, som var medvetet om denna situation, varnade björnen.
Man kan inte komma till mötena och känna till de beslut som fattas.
Sedan försöker du våldta advokaten.
"Sätt dig ner nu," sa han.
Lejonet skulle precis börja tala, när situationen lugnade sig, när skunken kom in.
Aslan trodde att alla hade kommit.
När skunken kom in tog alla djuren tag i näsan och började knorra.
Det var en slags skunkprotest.
Det var som om han hade förorenat litteraturen.
Lejonet väntade på att situationen skulle lugna sig utan att störa situationen, när skunken bröt sig in.
-Jag ser att alla började hålla för näsan när jag kom in.
Om ni hade läst böckerna jag skrev hade ni gjort tvärtom.
Medan historieböcker alltid skriver, men var har ni hjärnan att läsa och förstå dessa böcker, brummandet blev högre.
När lejonet sa åt dem att lugna sig fortsatte skunken.
-Eftersom vi har samlats här för att diskutera litteraturens förorening är det först och främst nödvändigt att lära sig vad litteratur är.
I detta måste vi gå till den första skapelsen.
Världen var fuktig när Gud skapade världen.
Varken människor eller djur kunde leva här.
På grund av detta skapade han de bergsliknande dinosaurierna.
Dinosaurier tuggade på jorden under lång tid, vilket fick dess yttre del att korsa över.
Sedan förde han ner mannen.
Alla, inklusive lejonet, uppmärksammade skunkens kloka ord.
Samtidigt undrade de var han fick denna information ifrån.
Även om det är lögn så är det bra ord, sa lejonet.
Lägg märke till att jag inte säger att han skapade människan, jag säger att han skapade människan, för före världens skapelse fanns en människa, sa skunken.
Räven antecknade hela tiden medan vargen var mer intresserad av anteckningarna som räven tog.
-När Gud förde ner människan till jorden stelnade jordens yttre skorpa och blev beboelig.
Men ett problem uppstod.
En gas släpptes ut från marken, andningsrören hos personen som andades in denna gas var blockerade.
Denna gas var som ett gift.
Hjärtat hos den som inte tålde det stannade och ingen kunde leva.
När guden såg detta ifrågasatte han var misstaget gjordes och fann felet.
Viljan skapade mig i det ögonblicket.
När skunken sa detta togs alla bort och protesterade genast.
Lejonet togs också, men han tolkade inte händelsen som de andra, han var trots allt kungen.
Kungar måste vara nyfikna och nyfikna, annars skulle de inte vara kungar.
Låt oss vara tysta, mina herrar, och lejonet varnade folkmassan.
Reven, å andra sidan, skrev hela tiden något på pappret i handen.
"Om ni kunde läsa och tänka lite, skulle ni åtminstone veta varför skapades jag från början," fortsatte skunken.
För att balansera dessa gaser behövdes en motgas.
Det som skulle komma ut ur blandningen av dessa två gaser skulle ge människan liv.
Han skapade mig för detta.
När jag skapades, ur min natur, flämtade jag konstant.
På sätt och vis är det som att vi är i en kapplöpning med landet.
När han flämtade, fisade jag.
När min prutt inte räckte gick vi direkt för att avla.
Och jorden var full av oss skunks.
När vi alla började fisa samtidigt uppstod en stabil gas lämplig för människoliv.
Eftersom tiden inte räckte till för att vi skulle fisa skapades snabbt andra djur, nämligen du.
Det var några som motsatte sig att de skapades efter skunken.
Aslan fortsatte att slipa tänder, men väntade tålmodigt på resultatet.
Efter att gasbalansen etablerats i världen sänktes folket.
"Lever jag med din prutt nu", sa lejonet, skunken.
-Vad i helvete, sir, alla lever med sina egna pruttar.
Om jag frågar dig, hur många dagar kan du gå utan att fisa?
Aslan tänkte och tänkte att han pruttade när som helst, han sa: "Vi fisar så, då tar vi det och andas in det."
Han sa ja och fortsatte att lyssna.
-Då kunde människan som gick ner till jorden överleva genom att andas den balansera
Efter att denna situation var säkerställd sänktes de första människorna.
Och det var så livet började.
Efter ett tag lämnade dinosaurierna, som insåg att de inte kunde leva sida vid sida med människor, jorden.
För i utvecklingsprocessen fick människan mycket konstiga vanor.
De började attackera dinosaurierna.
När lejonet hörde detta reste sig lejonet när zebran sa precis när lejonet attackerade buffeln, men räven ingrep.
-Förlåt din tjänares brist, herre, han härstammar trots allt från en åsna.
Samtidigt tittade han in i dina ögon som för att säga, inser du vad du säger till zebran?
De okunniga människorna, som inte vet vad de pratar om, har dykt upp i varje samhälle i varje epok.
Jag hoppas att meddelandet nådde sitt mål, men jag har inget hopp, sa räven.
"Var fick du all denna information ifrån?" frågade lejonet skunken.
-Titta herre, jag har tränat i många år, det räckte inte, jag försökte förbättra dem dag och natt genom att dra mitt eget hål.
I ett känt hål finns det ingen dag, det är alltid natt.
Andra, som lockas av ljuset, vandrar runt berget utan att säga en sten.
Djur behöver dock även natten.
Detta är vad mörkret skapades för.
Och jag kan säga att detta var syftet med alla varelser som fanns på jorden.
Med andra ord öppnar dörren till mänskligt liv.
Varje djur producerar gas med sina egna medel när som helst.
Det är dessa gaser som ger människan rätt till liv.
Nu lever människor på grund av våra pruttar? sa kaninen och skunken insåg att det var ett skämt.
"Nej, den innehåller dina egna fiser och ditt kött", sa skunken.
När det kommer till litterära föroreningar måste vi fråga lejonet och vargen, låt oss se vad han tycker.
När han sa vaknade vargen som om han vaknade ur sömnen.
Han förstod inte riktigt ämnet, men han kände ett behov av att säga något ändå.
När jag sa att räven håller med min bror så tänker jag som han, räven har inte sagt något än, sa lejonet.
När han sa att han måste säga något, förde vargen och lejonet ordet till en annan plats.
Denna litterära förorening beror delvis på vargar.
När de vill attackera flocken i grupper parar de sina varghon med hanhundar.
Det är lättare att jaga på det sättet.
Det kan vara lätt, men om ett djur reser sig och har samlag med en annan sorts djur, kommer det förstås att förorena litteraturen och konsten.
Vad har detta med ämnet att göra, vargen och lejonet blev arga och fortsatte sitt tal.
Titta, varg, du matar dina fruar till hundar för en choke.
Jag vet inte hur du utvecklade den här taktiken, men när du säger att den fungerar för dumma hundar så nynnade grottan igen.
I det ögonblicket blev allas sinnen galna.
Om någon känner till den här situationen beskriver de det på följande sätt.
Vargar närmade sig flocken som en grupp och varghonorna höll hanhundarna sysselsatta medan varghanarna attackerade flocken.
Den ensamma tiken kunde inte klara av de attackerande vargarna, och flocken höll på att falla isär.
Herden sprang runt och letade efter sina hundar.
Han såg att de parade sig med vargar i en bäckbädd.
Medan en av hundarna parade sig stod den andra i kö.
Naturligtvis, under tiden, vad som hände och några boskap saknades i besättningen.
Senare hängde herden, som gjorde uppror mot denna situation, hundarna.
Detta beteende orsakar litterära föroreningar i djurriket.
Det här var historien som lejonet försökte påminna om vargen och hunden.
Även om inget beslut fattades i dess fulla mening, bestämdes datumet för nästa möte och de avslutade mötet.
När skunken, som hade lämnat mötet tänkande, kände sin mun torr kom han till en bäckbädd framför sig.
Denna plats låg nära gården till en man som var bonde i det området.
Medan han drack ur bäcken utan att märka något, genomborrade en pil hans vad.
Medan han försökte fly, täckt av blod, föll han en bit framåt.
Gårdsägaren var också en bra jägare.
Han tog skunken och kom till gården och flådde den genom att hänga den i benet på knuten på den stora platanen vid dörren.
Han plockade upp resten och kastade den i bäcken.
Två dagar senare började det stinka.
Räven luktade på det och kom och såg att det låg ett kadaver i bäcken, men i första hand kunde han inte ana vem det kunde tillhöra.
Han insåg snart att det var en skunk, eftersom det luktade mer kadaver.
Utan att slösa någon tid sprang han och berättade om situationen för lejonet.
Aslan däremot kollade slaktkroppen till höger och vänster utan att tänka så mycket, när han kände en brännande känsla i nacken.
Efter en stund började hans huvud kännas yr och han föll ihop där.
Giftpilen som jägaren använde hade fått effekt väldigt snabbt.
Räven tittade på långt håll.
Jägaren släpade lejonet upp till den stora platanen.
Efter att ha tagit hans skinn lyfte han upp det och kastade det i bäcken.
Denna jägare tog livet av många djur på lång tid och flådde dem alla.
Han blev så småningom en källare full av torkad hud.
En dag hörde en grupp tjuvar om detta och slog till mot gården.
Efter att ha dödat jägaren och lastat skinn på kamelerna satte de eld på gården.
De tog med sig skinnen och staplade dem i grottan där de gömde sig.
Landets kung hade ännu en brådska.
Å ena sidan försöker han träna soldater för fronten, å andra sidan banditerna på berget