Du skulle ha blivit försäljare...
du kan sälja sand i Sahara öknen,
och du kan sälja is på Nordpolen,
det sa en person jag träffade på en
arbetsintervju för många år sedan.

Då kände jag mig ganska stolt och glad,
jag var bra på någonting!
Att få höra att man är bra på något,
kan räcka långt, och det gav mig
en stor dos självförtroende.

Jag blev aldrig försäljare,
men jag startade en fisk och delikatessaffär
tillsammans med min dåvarande make,
och trivdes som fisken i vattnet : )
det var några fantastiska år som följde.

Att få arbeta med någon som man älskar,
med något som man älskar, är en vinstlott,
och gör livet så mycket roligare och enklare.
samt att se kunderna lysa upp av glädje
det gav livet en extra krydda för oss och dem.

Man blev som en enda stor familj,
vi skrattade och grät tillsammans,
jag, min man och våra fina kunder.
Men säg den glädje som består...
livets brutalitet gjorde sig påmint en dag.

Allt vändes upp och ner för oss
när du min älskade make blev svårt sjuk,
och allt förändrades snabbt till kaos.
All min energi gick till att få dig att orka,
och jag själv tynade sakta bort i själen.

Varför, frågade jag mig flera gånger
varför skulle detta drabba dig, oss båda
vi var så lyckliga och hade allt vi behövde,
men livet ger och livet tar,
det var det som var svaret på min fråga.