Saven stiger
knoppar längta
våren börjat vandringen

Golven knarrar
minnen trängta
från ett då för längesen

Sorgen släpar
skynken tunga
svinner bak en lätt gardin

Dockan nallen
då så unga
ser på mig med sällsam min

Någon spelar
vacker skala
ifrån undervåningen

Nakna väggar
till mig tala

det är dags för gråt igen