Muntrationer
I en kaffekopp
med smultronmotiv
från 60-talet.

Kan återuppväcka
vissa minnen. ..

Med sockerbit i mun
o sörplandet från fat
En sedvänja som för
-svunnit.

Med folk födda inpå
1800-talet.



Och där var ju
du!

Hur nu du kom
med in i bilden?

Som var så liten
Så
du knappt nådde

Upp till bordskanten
Och kunde suga åt dig

Saft och knapra på
en
söt liten torr kaka

Tills några händer
Lyfte upp och ner

På dig med glada
skratt. ..som följd

Och ditt hår stod på
Ända

Och minns,du undrade

Vad i himmelens dar
Du gjorde där. ..?

Hos farfar Konrad

Så mycket finns inlindat
I minnet som man ej
minns, men minns ändå

Eller gör man det
egentligen?

Det är kanske inte
Själva minnet

Utan hur den kom
till - den berömda
efterhandskonstruk
-tionen

Chassit på själva
modellen

Orsak och verkan

Den vuxnes förnuftighet
Som alltid ska ha sista ordet

Som en tankebilds
dröm in i verkligheten

Bara för att en kaffekopp
Med ett visst motiv

I en secondhand butik
Fick det hela att trigga
Igång.

Som att se sig själv i en
bucklig ärrad pigtittare
från Anno-datzumal.


Med nån gammal Edvard
Persson låt i bakgrunden

Jag har bott vid en landsväg
Hela mitt liv. ..och en liiden
viid kanin. ..

Och ändå bestämmer
Dåets minnen över

Nuets verklighet

På ett sätt som vi inte
Har någon aning om

När frågan ställs på
Sin spets. ..

Som ett flygande upp
-vaknat Vinbärsfuks
en April eftermiddag.

Undersökande livet
åter igen.

Över vad vi egentligen
minns?