Visst är detta en
Konstutställning

Orden vi tar ut
och släpar med
oss varje dag

Och vi bär omkring
Själva ramen
som håller ihop oss

Det som vi visar
Upp av våra av
-dunstande blygt

ihopfogade kroppar


Kriget spränger allting.
Ramarna spricker upp
ifrån sina fästen

Faller ut beblandar sig
bland en hög sandsäckar.
Konstnärligt utlagda


Du ser också ut som mig
En vilsen volym

Men är du min fiende nu?
När de inordnande ramarna
Fallit bort. Det är frågan

Bara några okända tysta
betraktande konstbesökare

Bortom den bysantinska
Pelarsalen med den

Rysk ortodoxa dialogen
Utslängd utanför


Som sitter fast på en
stelnad pansarvagn
Och i en flygfärdig missil

Visst är detta en konstutställning
Som skall komma gå till historien

Glömmas bort och börja
Om när allas ramar rasat
Ut ur sina egna ramars
Sammanhang

Ibland kan det förändra
Vår syn på oss själva

Som när man gräver upp
Pompeji och hittar nya
Saker ur det förgångna

Att förändra kunskapsmassan
med
När förgreningar efter ett tag

Lossnat ur ramarna från
Varandra. Och plötsligt finna
upptäckts resanden Björnståhl

Som äntligen upptäckts
Nu av vår egen samtid

Min ungdoms idol
Som blivit tillfällig
Radio hyllad av en

Förvånad hop kultur
fjäskande lekmän
från vår egen samtid


Och han svarar just mig!
Som håller i Gjörwells&
Björnståles bok från 1783
Försiktigt i min hand och
ingen annan,hemmavid


-Javisst min gode läsare

Är livet en konstutställning
Men ni bestämmer själv

Innanför eller utanför

Helt sökandes oramad

Eller
Inramat guldförgylld

Sen avslutas orden
Och tystnaden

Den historielösa

Tar tillfälligtvis vid.


Och skönt kan även
Det vara

När man äntligen
Kommit hem efter
En gungande flygresa

Ifrån ett konst tribunal
Besök i främmande land

Och nu ser på en sprucken
Läderfåtölj från 1890 talet

Med gråblå moln och
Uppsprickande Asptoppar

I den mörknande nalkande
Försommar natten

Utanför ett fridfullt sovrums
fönster i en stuga bakom
allfartsvägarna vid en av
-krokad landsbygd

Som lever sin egen tid
Än så länge


Det nu bara går.