mitten på maj
jag är redo att kliva av
läkaren frågar om jag menar allvar
hen lämnar rummet och ber mig stanna kvar
i rummet
i tiden
i livet
jag vet inte vilket eller vad
en stund går
ännu en läkare uppstår
jag står naken sköljd av frågor
en kavalkad
de ger mig enkla svar
på svåra frågor
jag är redo att kliva av
de säger stanna kvar
och ger mig gift att ta
ironin bryts och går av