Mörker är märgen, göder sjuk hans ben
Spiller sin dovhet uti varje söndrad lem
Vred lyser månen i sitt skira sken

Tom är så vägen, färgen grå som sten
Svindlande höjder ersätter hans hem
Hårt skrubbad kropp, så märgen ska bli ren

Karg blir den stigen, vandrare gemen
Älskar en skugga, likväl vet ej vem
Dött blir där språket, trots en röst så len

Rött rinner blodet, gör sin pilgrim ren
Ner i Tartaros, banar vägen hem
Ljus spränger bojan, Livets vind där ven