Ett rum spänner genom dygnet
Där levande och döda slår sig ner
Viskar genom kvällsbrisen
Må allt bli väl

Ord trängtar in i tystnaden
Manar fram det Verkligt Goda
Kröker rymden runt dess egen axel
Formger nya världar

Vågskålar fylls till bredden
En storm av rökelse från många djup
Snart brister hinnan
I sena timman