Det fanns en tid när han inte behövde påminna sin kropp om att andas; när rymd tog plats i bröstet otvunget - som ett hjärtats sine qua non.
När lust och längtan lekte mellan tårna, bland miljoner hårstrån, bar honom ut i livet omhuldad från topp till tå. Men modern och maten öste svavel över hela skiten.

Sid och Claire andas annan luft. Han känner det ibland när han vågar sig nära; deras luft ger liv åt hans egna lungor. Då går det fint att äta fyrkantsfranskor utan smör och likväl le åt livet. Men inte gråta. Det går inte, inte än. Men kanske en dag ska han höja sin röst genom böner i flytande form.