Hallen är inte mörk;
världen är mörk. När du lyfter
kappan. Bli kvar hos mig
en stund.

Inte det?

Du har så många vänner,
jag känner dem alla vid namn,
men bara två har jag sett - du vägrade
visa de andra.

Dina tår mot sängkarmen,
det är vad jag kommer minnas.
Och suckarna när jag begravde
fingrarna i ditt hår,
de första åren.

Jag undrar vad
du vill minnas och
vem som rör dina lockar
- och tår - framöver.

Ville du inte ha Fido,
som du matat och rastat
med samma ömhet som bor
i de minnen dit jag ofta flyr?

Inte det?

Men ta gärna bilnyckeln
ur kappan när du går,
så jag kommer
till jobbet i morgon.