Hon blir sin egen lyckas kirurg,
dissekerar ivrigt sin själs gemak.
Det går lätt, tycker hon först,
tills hon börjar ana oråd.
Var finns konturerna - de tycks flyta
ihop och undfly blicken.
Begära Gud? Bli trodd, bli trygg, bli sedd, bli snygg,
bli fri, bli from, bli rik, bli ren, bli mer, bli mor. Förbli?

Hon karvar djupt, hon skär i dunkel.
Mörker sluter sig kring kniven, blicken.
Ängsligt dunkar pulsen. Tummarna,
känner det, fumlar och stannar upp.
Torkar tårar genom nötta handskar.
Då stiger doften ifrån djupen.
Mild, frisk, pikant och bärig.
Namnet vet hon ännu inte,
men bilden börjar klarna.