Hennes vita penseldrag

i linjer över himlen

hon finns i färger

pulserar i mitt inre

vi är glaciärer i rörelse

föränderlighetens natur

vinterns sista droppar

som faller mot sin död

där själar möts på djupet

la hon sin hand i min

smälte isen under mina fötter

hennes fuktade läppar

rörde upp strömmar vattnet

vi färdades i tunnlar

genom eld den natten

minns att jag stod ensam vid havet

längs klippor och berg

med ett brutet löfte och sorger

som fortfarande förföljer mig

in i denna värld


~


När snön föll

så drack hon min evighet

utan eftertänksamhet

den bittra smaken hon kände

väckte upp mig ur drömmen.