Jag drömmer om att se dig utan att skada dig, jag drömmer om att krama dig utan att kväva dig. Men inte visste jag att även när jag sover har du mig under kontroll.

Du ser mig som negativ, men jag är formad av realism. Av den sorgen blir jag kreativ, det är en form av egoism.

Vi står på osäkerhetens stup och vi faller ett steg längre ner i sanningens hav. Men jag kommer korsa alla världens sjöar och dalar för att se glimten i dina ögon. Om du bara visste hur långt jag skulle gå, skulle du förstå.

Men jag står ensam kvar i ruinerna av det som en gång var min största trygghet i livet.