På kalla knän,
alldeles för många inre röster
Dessa rörande omtänksamma rädslor
Och allt jag önskade
var bara att få känna hoppet

Samarbeta med panik,
övertala skräcken
Och än en gång till -
göra logik av hysterin

Tusentankar som växer sig sömnlösa
dit musiken är en tonlös känsla
Berörd av farten men aldrig fläkten,
aldrig modig bara vårdslös
Och jag har väl bara att bli gammal kvar

Sen, när värkens rot fått växa stark och hård nog
för att vara en del av dig
Så är den bara bakgrundsbrus