Minns du?
Du var full av förundran
Du utforskade det okända och sökte svaren bortom identifikationen med formen och det för ögat synliga
Energin du bar inom dig expanderade bortom jagets gränser
Du trotsade motståndets lag
Likt en spetsig projektil som skar genom lager på lager av trossatser lät du dig färdas med denna okuvliga energi som flödade ur dig
Du siktade högre
Bortom trädtopparna
Bortom himlavalvet
Bortom stjärnorna
Explosiv ilska och gråt vällde upp inom dig likt magma ur jordskorpan och världen skakade i sina grundvalar
Det var själva livet som ville göra sig påmint genom dig
Din storhet sträckte sig bortom vad din
begränsade fysiska kropp förmådde härbärgera
Expansionen visste inga gränser
Möjligheterna var ändlösa
Gränserna suddades ut
Konturerna upplöstes
Verklighet och fiktion flöt samman
Separationen mellan dig och de andra upphörde att existera
Inget jag och Inget dom
Du förenades med alltet
Kärleken var det enda som existerade
Jorden och himlen smälte samman
Vad var upp?
Vad var ner?
Minns du?