Ett dovt ljud i rummets stilla ro.
Stegen du tar fram är lätta.

Min kropp är kvar;
Kvar i luftens kvava natur,
Kvar i ändlöshetens ögonblick,
Ovetandes.

Med dina långsamma kliv ryser min kropp.
Ditt ansikte för dig nu,
Armarna hänger och händerna väntar,
Ett andetag från mig du nu är.
Alla bilder, dina ord och våra känslor du med dig bär.
Långt innan dina händer sluter mina,
Har du kommit fram,
Viskat till mitt hjärta,
Och kysst mina läppar som bara du kan.