I dammen fanns karp. De gömde sig i det svarta vattnet, en dold närvaro som växte. Simtag för simtag. Skogen var en tät kuliss, gränsen mot våtmarken. Som om den ville omfamna det höga gräset. Jag kunde känna karpen mot bröstkorgen, ryggfenan som svepte lätt under min kropp. Precis som du ur ditt mörker. Precis som jag ur mitt. När vi kom nära likt en smekning. Som för att säga att vi fanns.