Bakom skärmar kom han galopperandes med ursinnets fart.
Han är Apkungen, den vilda besten som rider mitt hjärta blodigt.

Apkungen spelar bandy med mig
och slår med långa chimpanshänder
en hel flata rätt i min ländrygg
tills jag kvider dödstrött.

Den kraftledning som sätter Zeppelinare i brand
är bara förnamnet på hans upptåg.
Ständigt i spänningsläge
mellan något på väg att hända och extatiskt kaos
kastar han in glitter i mina blodådror
tills de rusar i neonljus på autobahn.

Snart ligger min själ i en soptipp
av snabbmatskedjors papptallrikar
där slängda muggar bär spår av hans skimrande nektar.
Och jag i en pulserande massa under golvet, ännu mörbultad, flämtar.
Hans ögon lyser i åsynen av min hänförelse medan han hugger mig
och allt jag förnimmer är värmen från hans hand bakom min nacke.