jag som så länge

famlat mig fram där i mörkret

i en sorts tungsinthet

som har förlamat

ja där mitt i ett märkligt

och ständigt fabulerande

på en scen där jag själv

har skapat dramat

likt alla vilsna fåglarna

där om hösten

har jag ständigt flytt

mot nya mål

där jag i drömmen

om mitt eget Utopia

envist försökt att tömma

livets skål

ja för alla mina sorger

har varit många

så de har sin grund

i det förgångna

när sedan vägen blev

till själva målet

har alla mina strövtåg

varit långa

så om nu ljuset lett mig

den rätta vägen

och just du kanske står där

vid mitt mål

så om min kropp nu åter

fylls utav lust

då höjer jag det allra sista glaset

i en skål

Copyright © AndLou