Det tog ett tag, men orden finner sig självt naturligt efter en tid.

på sistone har jag haft problem med att stava,måste ha fått dyslexi på sistone, för jag får skriva om och om och om igen.

Men men...

Christer...

Du gav mig Näring när ingen annan såg mig.

Du gav mig leende på läpparna som ingen annan kunde.

Du gav mig hopp, mitt i all förtvivlan.

Du gav mig Din åsikt och den värdesätter jag än.

Du gav mig lusten att se livet från den ljusa sidan.

Du gav mig Hopp, Tro och Kärlek. Hoppet till att aldrig Ge upp. Tron på att jag klarar mig, och Kärleken till mina ord.

Jag saknar dig så, ditt leende och dina ord...

Minnet av dig bleknar med tiden,men du kommer Aldrig att försvinna för mig.

Angel_