Å ena sidan är inflationen hög. Svensk krona är inte värd många ören. Räntorna stiger. Lånen blir dyrare. Elstödet dröjer. Matpriserna skjuter i höjden. Skolbespisningarna får allt hungrigare gäster. Soppköken håller grytorna kokande. Bäst-före-datum ersätts av lukt- och smaksinnet. Välfärden haltar. Jämlikheten är begravd. De ekonomiska klyftorna växer. Solidariteten saknas. Vissa väljer fritt från de besuttnas smörgåsbord. Andra bör glömma begrepp som kravmärkt, närproducerat och valfrihet.

Å andra sidan tycks berggrunden vara stabil. Den skandinaviska fjällkedjan står still. Jordskalv är sällsynta. Risken för en tsunami är obefintlig. Någon gång kan skyfallsliknande regn orsaka vattenfyllda källare. Annars råder relativt lugn i luften, till sjöss och på land, med avbrott för en och annan storm i ett vattenglas.

På andra platser dit stabila Skanderna inte når, kan åratal av krig, terror och andra oroligheter ovan jord på ett ögonblick följas av underjordisk oro till den omilda grad att tiotusentals människor begravs i rasmassorna från en jordbävning med tillhörande efterskalv.
Ett långvarigt kroniskt lidande orsakat av mänsklig ondska får genom kontinentalplattors osämja och trängsel konkurrens av ett mer akut lidande.

För vissa medmänniskor på vår jord tycks lidandet sakna stoppdatum.
För många är morgondagen långt ifrån självklar.
Hos dem som förlorat allt jordiskt värdesätts nog livet högre än bland överflödets tillbedjare.