När timglasets sand runnit ut
och en stund på jorden är förbi
när saknaden förlamar kropp och själ
och meningslöshetens gräns tycks nådd
när minnena från förr svämmar över
och kinderna tåras av glädje och förtvivlan
kan sorgen från ett smärtsamt farväl
vid porten till en annan värld
långsamt förvandlas till hopp
om återseende och återförening
på evighetens solbelysta ängar
en gång i en annan existens
långt bortom tid och rum