Mörkret blandas med andetag
slitenhet med tacksamhet
Det gör ont, jag är förlorad
någonstans
men aldrig varit närmare hem
För att andetagen är dina
nära inuti, hjärnan ingjutes
Du

Ja, liten förundrar mig stort
underbara växande början
Särpräglad, hänförande olik
någonstans
För mig sinnen omformas
upplever oanade lägen
alltet i ansats
Du