Vilda försommarblommor.
Ni drar upp mig ur brunnen där jag suttit alldeles för länge.
Jag har väntat och längtat och irrat omkring i ett ingemansland. Sökt, men egentligen inte trott mig finna.
All väntan har målat bröstet svart och strypt mitt mellangärd.
Jag kunde lika gärna bara kliva ut.
Ta med mig den extra vikten och bikten ut, men gömd bakom mitt ingemansland-filter.
Kollisionen.
Mjuk och gradvis.
Kraften i de spröda, vilda försommarblommorna är större än min rädsla.