... i efterdyningen
till gryningen
efter den 
stjärnklara natt
som för ett par timmar sedan
redan släckts ut ...

Sneglar just nu 
på kudden
och täcket i sängen
Tänker stilla inom mig
lite undrande
vad som egentligen är poängen ...

... med att sova alldeles ensam
utan dig som för mig är ämnad
nära, tätt intill mig ...

Din närvarande frånvaro
påminner mig om allt
eftersom jag får för mycket tid
att fundera
på allt och ingenting
jämväl allt annat där emellan 
och så innerligt mycket mera ...

Ute råder ännu högsommarvärme
om än hösten snart nog är antågande ...

Känner blott bara
hur mycket du fattas mig
för jag fryser väldigt mycket utan dig ...

Önskar du vore här 
just nu med mig ...

Att du så ej är 
är det som ställer mig så frågande ...

Kan liksom inte förstå
varför det måste vara så kallt
och kylslaget ensamt utan dig ...

Det vore så mycket mysigare
att få krypa ner och sova med dig
och veta att när jag vaknar
så är du det första jag ser
nära, nära tätt intill mig ...

Så kom då nu snart till mig!

Du fattas mig!