Häller upp ett rågat glas
dryck med ångestinnehåll
Vet när första klunken tas
morgondag bortom räckhåll

Känslorna sakta domnar
bomullsdimma runt min själ
Känner hur hoppet somnar
nästa klunk tar den ihjäl

Flaskan står tom på bordet
hjärtat har slutat minnas
Har också tappat ordet
var det kan tänkas finnas

Sveper ångest ur mitt glas
bränner eldigt uti gom
Tittar suddigt mot den vas
där rosor nyss stod i blom