De gånger jag låter
mina sneda tänders
vindbrygga öppna sig
väser du
med långa kritfingrar
mot griffeltavlan

Sen stänger du bryggan

Stänger den
med tjära och fotogen
och tänder eld
i min vallgrav

et pourquoi pas?

Jag passar i narrkåpa
Den klär mig

För det stora allvar
jag talar
gömmer jag som skatter
i stora hus
av meningslösheter

Skrattet är min Religion
Kärleken är min Gud

Och även om du tror att
jag hatar till världens slut

Så är det inte så