We found each other in the abyss of the soul,
both stuck in that black hole, the worst of all,
a bog of no escape, a swamp of wet sentimentality,
a well of feelings without any end or bottom to its darkness,
the most hopeless and incurable of prisons;
but in those black depths of utter darkness
there is that which keeps us going and alive
in different dimensions in another better world
of sensitivity, prolonged antennas, extra strange phenomena
like vertigo existence out of normal order and our bodies,
telepathic qualities and other weird stuff just for freaks,
which makes us freer, actually, in this our prison of the soul
than all those who are bound by opposite impediments,
like property, a house and car and junk and practical responsibilities
that fetter them to the most desperate of chain gangs called mortality,
which is the ignorant majority of all this miserable poor humanity.
So what have we then to complain about? As outsiders
we are completely free from this outrageous mortal coil,
and in this perfect liberty which gives us wings
we can just go on flying and forever and together.


Vi fann varandra djupt i själens avgrund,
båda fastnade i det mest hopplöst svarta hålet
utan utgång, känslosamhetsträsket,
känslobrunnens bottenlöshet med dess mörker utan slut,
det mest hopplösa och obotliga av fängelser;
men i dess yttersta djups svarta mörker
finner vi vad som kan hålla oss i gång
i andra dimensioner som en nyckel till en bättre värld
av känslighet, tillspetsade antenner, andra extra underliga fenomen
som svindlande exteriorisering ut ur all normalitet och våra kroppar,
telepatiska och skumma kvaliteter matchade för freaks,
som faktiskt gör oss friare i detta själens fängelse
än alla dem som tyngs av motsatta sorts viktigheters hinder
såsom egendom och pengar, hus och bil och materiella ansvar
som fastkedjar dem till den galärslavstillvaro som kallas dödlighet,
till vilken hör de flesta i vår stackars ignoranta mänsklighet.
Så vad har vi väl då att klaga över? Såsom utomstående
med myndigheters stämpel av utbölingskap på livstid
är vi fullständigt befriade från denna dödlighetens ekorrhjul,
och i den här perfekta friheten som ger oss vingar
kan vi bara hålla på och flyga vidare tillsammans och för alltid.