The ghosts that haunt you
are the spectres of this insane world and age,
the phantoms of derailment and the enemies of love
that make spontaneous love impossible
and keep us fettered in Orwellian restrictions
isolated in unhuman cubicles of so called work and duties
that are just one way to the asylum
made more comfortable by the horrors of medicinal society
that give you pills to poison you relieving you of life
which anyway is just unbearable because of this society.
They say we are too many people on this earth,
and therefore the majority expects a sudden instantaneous destruction
that would finish off the sick majority which only suffers anyway,
and thus the thoughts and speculations of this world
continue to get sicker. There is only one health sign remaining:
Love can never get corrupted, while it lives and keeps on loving.
Never mind about the children and forget about your sex life,
if the health state of the world demands such sacrifices
for the sake of humankind’s survival,
but let never go of love.
It is for us to cherish as the only thing
that ever will continue keeping us alive.



Spökena som plågar dig
är denna galna världs och tids fantomer,
som förstört den och gjort kärleken omöjlig
genom att förslava oss i Orwellska omänskligheters tyranni
med isolering av vår frihet i betonghöghusens kliniskhet
med samhällets lagenliga tvångskommendering till slavarbete på livstid
kallat \'plikter\', \'skyldigheter\', \'solidaritet\' och \'skattepliktighet\'
som bara bär rakt ner till folkhemssjukhuset
med underlättning av din färdväg genom tvångsmedicinering
för ditt eget bästa, piller som förgiftar dig från livet gradvis,
så du inte märker det och hur din dumhet ökas successivt
blott för att skona dig, du skall ju ändå dö, och livet är ju ändå bara plågsamt
och förvärras bara genom samhällets försämring,
så det är lika bra du avlägsnas så omärkligt som möjligt.

Vi är ju ändå alldeles för många här på jorden,
och de flesta väntar ju sig ändå världens undergång
så tyst och snabbt och effektivt som möjligt,
då ju ändå majoriteten bara lider, så det är väl bäst att den försvinner;
och så fortsätter vår mänsklighets spekulationer att bli bara sjukare.

Det enda hälsotecknet som finns kvar är kärleken,
som aldrig någonsin kan korrumperas medan den får leva.
Barn och sex är oväsentliga i sammanhanget,
de kan undvaras, om mänsklighetens överlevnad kräver det,
men man får aldrig släppa kärleken,
ty den är det enda som kan hålla oss vid liv.