Is he to be pitied, or is he to be envied and admired?
Maybe both, or neither, since he is the victim of his happiness,
he is productive and enjoys his work but has got stuck in it,
like in a vicious circle but of happiness and glory,
which he can\'t get out of.
Oftentimes you see most doubtful consequences of this queer anomaly,
like difficulties with relationships, divorce and misery,
which usually just spurs him on to even harder efforts,
and thus is his most precarious condition only made the worse.
The problem is that there is no one who can help him;
only he himself can liberate him from his prison
of his work, his paradise and bliss, his sado-masochistic
self-destructive torture and his most unnatural and perfect hell,
which undeniably and more often than not
will end up with producing end results of most amazing quality
that will remain and prove to outlast vanity.



Är han att beklaga eller att beundra?
Kanske båda, eller ingendera, ty han är sin lyckas offer,
som kan njuta av sitt arbete och sin produktivitet men fastnat i det,
som i en ond cirkel men av härlighet och lycka som han ej kan bryta.
Ofta ser man betänkliga konsekvenser av det onaturliga förhållandet,
som olyckliga misslyckade relationer, skilsmässor, förnedring och misär,
som ofta dock blott sporrar honom hårdare till större ansträngning,
och så förvärrar han sitt läge genom att blint skena i sitt ekorrhjul.
Problemet är att det finns ingen som kan hjälpa honom,
endast han själv kan befria sig ifrån sitt fängelse
som är hans arbete, hans paradis och salighet,
hans sado-masochistiska självplågeri av ett perfekt och onaturligt helvete,
som dock otvivelaktigt esomoftast klarar av att frambringa mirakler
av bestående natur och kvalitet att trotsa allt fåfängligt med.