Ensamhetens ensamhet
borrar hål i själens brunn
Djupt in bland hjärtats rötter
gror hopplöshetens frön

Stjärnorna skriver poesi
för ensamma ensamma
Vaggar tillsammans med natten
orossjälar tryggt till sömns

Höstmörkrets kalla andetag
brinner med en låga svag
Värmer svältande ensamhet
vars törst aldrig upphör törsta

Sagor om ensamma två
om fågelfria hjärtan
Skrivs på oskrivna himmelsblad
vars kaptitel är för få