Jag dricker dimman,
ur din smekande hand.

Dina tårar ur luftens boning,
rinner längs sommarhalsen.

Den kittlar nackhåren.
Späder hudens sälta,
och blir till bräckta kroppsoaser,
vid ländryggens slut.

Dimmade vaddmattor,
skrattar åt solens tappra pilar.

Blir det några solrevor kvar till oss?

Jag badar vidare,
i mina bräckta pölar.

Utan svar