The Argument

When you really love someone
you tend to idealize her,
that is unescapable in love
and its predestined ruin,
since your lovéd always must
sooner or later fail in living up to your ideal –
it is a matter of reality and nature,
and thus you must lose your lovéd,
but you can never lose your love.


När du verkligen är kär i någon
är tendensen att man idealiserar henne,
det är ofrånkomligt när det gäller kärlek
och vad som predestinerar den till undergång,
då den du älskar aldrig alltid kan motsvara idealet –
sådan är vår verklighet, tyvärr, det är naturligt,
och så måste du förlora den du älskar;
– blott din kärlek kan du aldrig någonsin förlora.