Visst finns det sånt man inte talar om,

sånt man inte ens tillåter sig titta åt

Visst finns det sånt som man berörs av

men inte vågar eller ens vill bry sig om

Alla dessa rädslor

dessa krav på integritet

respekt

får oss bara att verka löjliga

fega

som om vi inte har kurage nog

att se sanningen i vitögat

Alla dessa manéer, dessa sociala koder

som rangordnar oss

"du står där och jag här"

Hur många uteliggare har du gått förbi

och tittat åt ett annat håll?

Hur många alkisar har du ryggat åt

och vänt bort?

Hur många utstötta, trötta medresenärer

på tågen, bussarna, t-banan

har du ignorerat genom att håglöst se ut

genom en ruta

och egentligen

bara betraktat

din egen spegelreflex i glaset?

Jag såg en äldre man en gång

liggandes vid sidan av torget

En annan man i sober överrock och portfölj

gick förbi men vände om

Den äldre mannen bar trasiga skor

men höll ett par splitter nya i handen

som han nyligen fått och

den sobre mannen frågade

om han behövde något mer

- Ja, kan du hjälpa mig att byta skor, mina fingrar värker så.

Den rockbeklädde mannen böjde sig ner,

lätt förlägen över situationen

och efter en stunds arbete

hade han lyckats med sitt uppdrag 

- Sådana som du kommer till himmelen,

sa den äldre mannen och gav honom

ett tandlöst leende.

Jag gissar att de båda vann något av det hela

och alla vi andra som betraktade dem

fick en tankeställare: Vad kunde jag ha gjort?

Men trots mannens gärning har jag svårt

att tro att han berättar

för sin omgivning om händelsen

Det är till och med skamligt att ha ett gott samvete!

Man talar inte om sånt, och helst vill man inte

ens se hur embarmeligt vårt samhälle fungerar

Och det gör vi bäst genom att

inte bry oss