.
Han slogs av en tanke,
väckt av ögonblickets ingivelse.
Den uppfyllde honom till brädden
och den fastnade så.

Det var ingen flyktig tanke;
uppfyllde, till brädden, fullständigt,
..............................fastnad och befäst;
hans universums centrum,
Här och Nu.

Finns det ett mått på sådant?

Ingivelsen blott en bråkdels bråkdel
av det utmätta livspassets ingivelser,
tanken endast en av myriaders tankar
i alla härvaron och alla nuer.

Bråkdelar av en bråkdels bråkdel,
som ett tallbarr i all världens skogar,
som en bokstav i all världens skrifter.

Men vad spelar det för roll?
Här och Nu?


© Bo Ragnerstam