Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag har egentligen aldrig varit rädd för mörkret


Jag har egentligen aldrig varit rädd för mörkret.


Men nu när du ska flytta
och tar med dig våra lampor
känner jag en stark lust
att skaffa nya
med skarpa ljus
för att fylla upp
de plötsligt tomma rummen
med något som bländar
och får mig att glömma
att du inte längre finns där.




Istället kommer jag nog att sprida ut
alla mina ljusstakar
och tända ljus runt hela rummet

omge mig med en inomhushimmel
full med fladdrande ljuspunkter
låta ögonen vänja sig vid
min nya gryning.


Låta ett nytt liv växa fram
under mina händer
som inte bränner mina ögon
eller skrapar upp mina knän.




Övriga genrer av NadiaMi
Läst 272 gånger
Publicerad 2006-10-10 14:46



Bookmark and Share


  Teresia Ridell
Snygga liknelser. Känner ett vemod men ser också en styrka som andas en viss lättnad i sin nya tillvaro.
2006-10-10

  *Camilla*
Den var stark på något sätt, man känner lixom att den personen tar med sig allting, och oavsätt om man aldrig riktigt har varit rädd för mörkret, så skrämmer det en mer än allt annat, för i mörkret är tomheten kvar efter den personen man älskat... den personen som lämnat en.
Fint! :D
2006-10-10
  > Nästa text
< Föregående

NadiaMi