mörkret kommer emot mig
som en bergvägg
på andra sidan gatlyktorna vid avfarten.

landsvägen är i övrigt bäcksvart och öde.

en och annan bil möter
helljuset slås av och mörkret blir ännu större
trots de mötande lyktorna

om mörkret är en tunnel
är de mötande billyktorna då ljuset i slutet av den?
eller är det ljuset man möter när man kliver in i det eviga mörkret

jag slår bort den skrämmande liknelsen ur huvudet
och vrider upp ljudet precis då det stora basfiolssolot kommer
jag hade helt glömt bort den låten

återföreningen var ett lyckorus mitt i mörkret

allt var bara så otroligt mörkt
de sprakande färgerna i trädkronorna existerade inte
inte ens i lyktljuset

allt var i nyanser av svart

utom ljusen
de återkommande parljusen
hotet från andra sidan

jag lättar högerfoten och inväntar smällen
den inträffar inte
inte heller den här gången

jag lägger åter ett lätt tryck på gaspedalen
och helljuset är åter på
med samma rädsla som en sten i den mentala skon

landsvägen är i övrigt bäcksvart och öde.

stadsljus närmar sig
helljus blir halvljus och det är lampor överallt
fyra gröna rödljus och jag är hemma

återföreningen var ett lyckorus mitt i det upplysta mörkret
allt var i nyanser av svart
med några få undantag...