jag går runt varje dag
tänker på vilken värld jag lever i
är det verkligen värt allt?

kanske det är
med ett leende springer man runt
som en idiot i korridoren
kommer hem och känner ensamheten

slår händerna mot väggen
för att visa ilska mot världen
i mitt eget rum, helt ensam
hatar världen
men känner rädlsa över att lämna den

ensamheten klättrar uppför ryggen
och man får en stor svart fläck inombords

modet att kunna slåss mot ensamheten
är som att vinna en stor tävling
att kunna skratta utan att vara rädd
att kunna bli arg utan att man skadar någon annan

ilska mod och rädsla.