Jag läser med inlevelse och därför under tystnad.
Låt den uttrycksfulla tystnaden bli uppskattningens röst –
när man är tagen, kan man bara vara tyst.
Så jag är ledsen om jag inte alltid kan bekräfta
att jag läser, vad jag läser och hur djupt jag läser er.
Ty man kan aldrig slösa bort sin tid på läsning,
tvärtom är det bästa sättet att rätt utnyttja sin tid.
Jag reser bort om några dagar för att därför sedan
inte mera kunna skriva ren och riktig svenska,
men jag tänker läsa er för det, om dock ej med den flit
och med den dagliga tillgången till datorer
som ju krävs för att förmå reciprocera,
men sporadiskt kommer jag ändå att förekomma,
då jag aldrig ju kan sluta skriva.
Så lovar jag fortsätta läsa er och vara er
som uppmärksam och noggrann läsare fullständigt trogen
även om det bara kan ske tyst och utan synbart väsen.