.

I den ljuva tillfredsställelsens sömnlösa nätter,
dansar slumrande aningars änglar i makliga mjuka virvlar,
svävar som maskrosfrön i den lättaste sommarbris,
och glider, så som maneter glider i stilla vatten,
som i viken där vi badade en sommar för så länge sedan,
en stilla virveldans, likt fyra muser där de dansar
i ett målat mästerverk, så som det lever i mitt minne.

Det är alldeles tyst och ändå ljuder en melodi.

Mjukt och stilla skrider mina anade tankeänglar
runt evigt rusande marmorkolonner
som skjuter upp ur ett sjudande bottenslam
och försvinner in i det skimrande himmelsdiset
i den plötsliga skogsgläntans överjordiska ljus,
där höga mörka trädstammar står i stram givakt
.

Allt är i rörelse och så nära,
samtidigt så stilla och helt utom räckhåll
och det är så tyst och ändå sjunger en sång

© 2006 Bo Ragnerstam