Kärlek är ansvar, men ej finns det kärlek var det ej finns frihet.
Det första är friheten. Den giver kärleken.
Kärleken kan ej bestå om dess grund ej är friheten.
Ansvaret kommer av kärleken och är den fullmogna frukten,
och så länge ansvarets bördor beredvilligt bäres på axlarna
är den uppbyggliga kärleken ytterst solid och försäkrad mot allt ont.
Och dessa tre hörnstenar bildar den fullmogna kärlekens lyckotriangel:
att giva varandra den yttersta friheten och ändå lita fullt fast på varandra,
och ta för varandra det yttersta ansvaret och dela samtliga bördor.
Om dessa två pelare håller är kärleken oomkullrunkelig.