det ringde inga kyrkklockor
ökenvinden beledsagade din röst
solen stack dig sanden klibbade vid
dina svettiga fötter
som ingen tvättade
och vid middagstiden
var du törstig
satte dig vid brunnen
mötte den där kvinnan
den som ingen ville kännas vid
du pratade med henne
bad henne om vatten
den nödställda fienden

helade henne

anklagad misstrodd
missförstådd
av de många
gick du bland oss
tjänande älskande
till din bestämmelse
mordet på korset
som du tog på dig
frivilligt
för oss
nödställda fiender