Du finns kvar i alla rum

men falnar lite i taget
trots din närvaro

de möbler du ska ta med dig
bleknar och börjar suddas ut
förlorar sina konturer
och säger farväl med mjukhet.


Jag börjar räkna minus

för allt som inte kommer att finnas kvar
för allt som du tar med dig härifrån
för allt som jag inte har rätt till

de delar som separerats känns lättast
och det som ännu ska delas upp
rinner tungt mellan mina fingrar
som blybetäckt sand.


Vår tid rinner ut

och snart får jag börja
en ny tideräkning
med andra ramar
nya kriterier
och med bara mig själv som måttståck

utan dig att luta mig mot.