Runt månens silkestunna dimma
syns krossade drömmars spegelglas
Minnesfragment från dåtidens rum
ekar högt mellan inre väggar

Liksom kärleken i mitt hjärta
är stjärnorna på himlen vilsna
Tindrar sorgset i nattens sköte
medans hjärtat pumpar saknadsblod

Någonstans i nuets kanaler
sprider framtiden sitt DNA
Försöker fånga och plantera
hoppet om kärlek och framtidstro

I tomrummets ensamma andning
blottar sig naket ärrens minnen
Vilsen i mig själv försvinner jag
bort i universums svarta själ