Tårar som rinner
Salta, svarta tårar
Rinner över hennes kinder
Som regn utefter ett fönster
Droppar som letar sin in i mungipan
Hon känner smaken av salt

Hon ser på sina armar
Blod
Djupa sår
Det vackra blodet rinner längs armen
Rött och varmt

Hon tänker att ingen förstår
Det är ju så
Det säger alltid åt henne att sluta skada dej själv
Men de förstår inte
Hon älskar det ju
Älskar smärtan när rakbladet skär genom huden
och lämnar ett öppet sår där blodet börjar rinna ut
Hon vill ha det
Kan inte längre leva utan det
Måste känna att hon fortfarande existerar

När tårarna har slutat rinna
Efteråt finns inga spår kvar
På armarna stannar såren kvar länge
Så länge, tills det blir ärr
Huden blir hård, det blir allt svårare att skära då

Med sönderskurna armar, tårar som rinner
tittar hon upp mot stjärnorna och skriker
\"JAG FINNS INTE JAG ÄR VÄRDELÖS, SNÄLLA BARA DÖDA MEJ!!\"